När jag satt i bussen hem efter resan var jag nästan gråtfärdig. Inte för att jag var trött eller för att resan varit hemsk. Utan jag var så ledsen över att det var just över. Jag hade så otroligt roligt med min systerdotter och hennes bästa kompis. Vi såg och gjorde så fantastiska saker! Ville inte att det skulle ta slut.
Det började direkt, tjatter, pladder och skratt. Vi delade på vår beställda mat under en stimmig frukoststund på Heathrow och sedan var det liksom kört.
Vi packade vår lilla bil full och gav oss sedan ut på fel sida vägen. Till en början växlade vi platser, så att en inte alltid fick sitta i baksätet. Men sedan blev det bara Mia och Rebecka som växlade plats. Jag trivdes bäst i baksätet där jag slapp att sitta så nära, de visserligen välansande, häckarna. Trodde hela tiden att de skulle komma för nära.
Vandringen i Mourne Mountains är den klara höjdpunkten, fast att jag inte kom långt upp för berget i hagelstormen och ösregnet. Jag vände tillbaka ner och fann en fantastiskt vacker väg, eller kanske mera en bredare stig, och vandrade i en dalgång omgiven av fantstiska vyer. Medan mina resekamrater kämpade ända upp till toppen, gick jag bara och njöt i mestadels solsken. Avslutade det hela med gott fika i ett mysigt litet café vid bergets början.
Sagolika Tollymore Forest Park, var ännu en härlig vandring. Jag hade inte blivit förvånad om ett knippe riddare kommit ridande.
Jag har aldrig gått så mycket på en resa, som denna. Envist kämpade jag på, även om fötterna ibland gjorde väldigt ont. Jag ville se och uppleva så mycket som jag bara kunde. Vi såg många slottsruiner och besökte några stycken. Häftigast var Kinbane Castle. Först fick vi gå nerför en brand trappa längs med bergväggen, för att sedan ta oss upp på klippan där resterna av slottet, som inte kan varit stort i sina glansdagar ens, tronade i ena kanten. Resekamraterna satte sig på kanten och dinglade med benen och jag fick nästan magsår. Klarade inte av att titta när de satt högt uppe på klippkanten.
Utsikten från Binevenagh blev en otrolig wow-upplevelse. Vi letade efter en läcker staty och körde lite i blindo och hamnade här. Trodde nästan in våra ögon när lite av Nordirland, Irland och havet bredde ut sig framför våra ögon. Vi hittade statyn någon mil bort senare. Nordirland är inte stort och allt låg mer eller mindre bara tio minuter bort. Blev nästan chockade när vi vid ett tillfälle fick köra i en timma utan stopp.
Giant´s Causway var lite av huvudmålet med vår resa och klarade förväntningarna utan problem. Trots att vi inte var där under högsäsong, var det gott om folk överallt. Men vi gick ner till den slocknade vulkanen på kvällen och då var de flesta på väg därifrån. Vi kunde ta gott om kort utan störande folk. Det är så udda hur lavan har stelnat i fem- eller sexkantiga rör. Som en en massa enorma tändstickor tätt, tätt ihop. Otroligt häftigt att skutta runt på dem i solskenet.
Att Game of Thrones är populärt fick vi redan på direkt. Det stötte på flera bussresor vid flera av inspelningsplatserna. Som vi besökte för att de är häftiga, inte för att vi sett serien. Vilket jag och systerdotter inte hade gjort. Vid Dark Hedges var det lite lagom med folk när vi kom, men vi hade tur att de flesta gav sig iväg nästan direkt. Men när vi höll på och fotade som bäst, om flera busslaster vällande. Många med svärd och iförda långa käpar.
Vi hade inget svårt att hitta bra boende, då det inte kostar extra att surfa i EU numera. Lite sökning på booking.com och vi kunde hitta b&b med stadig frukost.
Nordirländare är otroligt vänliga och hjälpsamma, några lite väl vänliga Vilket vi fick erfara när vi vandrade runt i Belfast för att titta på mängder av väggmålningar som finns precis överallt. Den äldre herren ville dra runt oss runt stadsdelen Shankill för att berätta om allt som hänt under The Troubles, när protestanter och katoliker krikade mot varandra. Fick till slut säga till honom att vi ville gå själva. Annars hade vi nog fått med honom hem också. Var inte helt lätt att förså vad han sa heller. Irländska engelskan är otroligt sjungande och melodisk. Härlig att lyssna till, men det var inte alltid lätt att förstå vad de sa.
Titanic-museet i Belfast var klart intressant, då man fick följa från hur det hela startade med företaget som byggde skeppet till hur det sjönk och hur de nu gör dykningar ner till vraket. Tiden flög iväg. Museet ligger på platsen där varvet en gång låg.
Kommer med glädje och lycka minnas denna resa till Nordirland. Vi hade så otroligt roligt. Vi skrattade och skämtade och upplevde i massor. Vädret var, förutom vid Mourn Mountains och vår sista dag i Belfast, soligt och härligt. Temperaturen låg vid tio grader men kändes mycket varmare i solen.
Var lite orolig att det skulle vara bökigt att vara tre stycken, men det funkade otroligt bra. Kände mig aldrig ivägen och ville jag vara lite för mig själv, funkade det jättebra också.
Jag reser gärna med dessa två härliga tjejer igen.
Kommentera