I sommar är det åtta år sedan jag körde mitt sista helpass. Körde ett par halva halvpass och arbetstränade i några timmar under några veckor ett par år senare. Men de räknar jag knappt inte. Det var inte ett riktigt jobb.
Det är hejdlöst tradigt att bara gå hemma och dra. Att inte ha ett jobb att längta till eller ens gnälla på. Bara en massa änlösa dagar i väntan på att bli gammal. Jag går på bio varje vecka för att döva den värsta meningslösheten. Jag försöker sysselsätta mig så gott det går hemma men ibland är det väldigt svårt. Vissa dagar är det inte ens roligt att brodera.
Jag försöker fokusera på roliga saker, men när utmattningen, MS fatigue kallad, sätter in är det svårt att få något gjort. Då är det mycket ligga och vila. Ibland har jag tur och somnar några timmar, men oftast ligger jag bara och halvslötittar på någon film eller spelar spel på mobilen i timmar.
Jag bränner ut mig fullständigt när jag är ute och reser. Som är det enda som håller mig igång emellanåt. Men när jag kommer hem är jag totalt slutkörd och jag orkar just bara det allra nödvändigaste i flera veckor efteråt. Det är visserligen verkligen värt det. För vad skulle jag annars ha att längt till? Att fokusera på?
Men perioden som kommer efter en resa är väldigt jobbig och det är där jag är nu. Värmen gör också sitt till. 
Total utmattning. Känner mig helt gråtfärdig mest hela tiden, men det känns oftast som om jag är för trött för att gråta. Tar för mycket energi.
Jag låter som jag helt gett upp, ibland känns det ioförsig så också, men än kämpar jag på. Får nog ta och åka till Stockholm eller Köpenhamn för lite biobesök. Då får jag lite annat att tänka på mitt i utmattningen.

Kommentera

Publiceras ej