När jag var på supercharmiga och mycket rörande Guernseys Litteratur- och Potatisskalspajssällskap på bio härom dagen, kände jag helt plötsligt att hjärnan liksom delade upp sig i två.
En sidan njöt av filmen och den andra började planera för hur broderiet för Nordirlandsresan skulle se ut. Jag hade inte svårt för att koncentrera mig på filmen, utan hjärnan jobbade på med två saker samtidigt. Kändes mycket udda, för jag kunde omöjligt stänga av broderidelen. Samtidigt var jag helt inne i filmen. De inblandade var så lätta att tycka om och historien berörde verkligen.
Det var inte som när jag ibland flyter iväg och inget fastnar. Då känns hjärnan som om den är fylld med gelé. Nu var den kristallklar och alla intryck sorterades upp i ordentliga fack.
Slutar aldrig att förvånas över hur min hjärna fungerar.
Kommentera