Så var det dags för mitt årliga bartenderjobb.
Syster hade AW under onsdagskvällen och som vanligt hade jag hand om baren. Där trivs jag bäst. Då kommer alla till mig och det blir små korta samtal, à la busschaufförsprat. Det gillar jag. Hade jag inte fått stå i baren hade jag nog inte varit där. Jag känner i stort sett alla där, men mest bara ytligt. Skulle inte veta vad jag skulle göra av mig om jag inte fick sälja öl och romochkola, eller som jag sa i dessa Eurovision Song Contest tider, Fyra Bugg och en Rom och Kola.
Jag var på benen hela kvällen och en bit in på morgonen. Kan säga att mina ben och rygg vär rätt möra när jag till slut kom hem. Stå rätt upp och ner på ett cementgolv i timmar, hur bra skorna än är, är väldigt ansträngande för kroppen. Speciellt som att jag inte så van vid att stå så mycket, går i massor, men det är inte samma sak.
Bitvis hade jag fullt upp både framför och framförallt bakom bardisken. Jag hade tre små hjälpredor som inte alltid hölls sams. Lovistovis kom susande direkt när hon dök upp. "Jag ska hjälpa dig hela kvällen Moster, precis som jag gjorde förra året." Hon fick ofta ta hand om ibockningen av försäljningen. Några betalade kontant men de flesta swishade totalsumman när kvällen var över.
De flesta satt till en början utomhus i det underbara vädret. Så senare tyckte min lilla hjälpreda att vi måste städa utomhus också, efter att ha plockat bort papptallrikar, glas och burkar inomhus. Det är ordning och reda på den lilla tjejen.
Som alltid var det otroligt roligt. Det gick lite trögt ett tag, men så helt plötsligt rusade timmarna iväg och det blev timma efter midnatt och jag tackade för mig.
Vi ses nästa år i baren. Hoppas jag!
Kommentera