Sädesärlor är ettriga små fåglar.
Har ett par som har bo, antingen under någon takpanna eller i något träd nära huset. För så fort jag kommer ut börja de ilsket tjattra och flyga runt omkring mig. De tittar nästan anklagande på mig. Som de undrar hur jag vågar komma och störa dem och deras ungar.
Satt ute på balkongen en försommar när de började anfalla. Kom susande precis över huvudet på mig. Man får verkligen inte komma för nära deras ungar. Anfall är bästa försvar liksom. 
Ett år lyckades en unge ta sig in i lägenheten genom den ständigt öppna balkongdörren. Hittade den under en bokhylla pga av Nikkie länge satt och stirrade där. Jag blev nyfiken och där satt en liten unge inkrypen. När jag började titta mig omkring, så fanns lite fågelskit på några ställen. Skulle inte förvåna mig om ungen bott inne i lägenheten i några dagar och föräldrarna hade flugit in och matat den. För när jag släppte ut ungen på sovrumsbalkongen, vände den i luften och flög raka vägen in igen. Fick kämpa för att få tag i den igen och då satte jag ut den i en balkonglåda på stora balkongen och stängde dörren. Efter ett tag försvann den och jag såg den aldrig mer.
De är så härliga sädesärlorna. Trots sitt ilskna uppträdande.
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej