Han är för rolig min lille Pelle.
Han gör allt för att jag ska kliva upp på morgonen, så han kan gå och lägga sig vid min huvudkudde direkt.
Jag vaknar i regel runt fem av mig själv för att göra ett toabesök. Skulle jag inte vakna självmant, så väcker Winston mig. Sedan låter han mig sova någon timma innan han väcker mig igen. Kelig till tusen, men det känns som om han har en anledning mer än att jag ska klia honom.
Går jag inte upp så låter han mig sova en stund till innan han ylande väcker mig igen. I början är det längre uppehåll, som blir kortare och kortare, typ så fort jag somnar. Efter några timmar lägger jag mig och läser. Vägrar att gå upp när han vill, också, vad ska jag göra upp redan vid sju? Dagen är lång som den är en då.
När jag läser läggar han sig nere i hörnet på sängen och väntar ut mig. Ibland kommer han och kelar. När jag sen väl går upp, rullar han direkt ihop sig vid min huvudkudde. Skulle jag vilja lägga mig i sängen igen, när jag ibland är dålig, så blir han jätteupprörd. Sängen är hans domän på förmiddagen. Där med basta!
Vad jag inte fattar är varför det MÅSTE vara just denna platsen han ska ligga på. Han har flera sovplatser i lägenheten. Men tydligen följer han något schema, för han ligger på samma ställe vid fasta tider varje dag. Så det är i regel lätt att hitta honom. Men att han inte kan sova någon annanstans känns lite udda.
Katter är så roliga med sina fasta rutiner. De får absolut inte rubbas för då blir det hell to pay!
Kommentera