Min galenskap med att skanna in kvitton fortsätter. Nu har jag kommit till USA-resan 2009. Den första tillsammans med systerdotter. Hon var med första veckan, där vi åkte runt och tittade på platser relaterande till både böckerna och filmen Twilight. När hon åkte hem fortsatte jag ensam i två veckor till.
Det här var både en fantastisk resa och den värsta i mitt liv. Det var under den här resan som jag fick ta det jobbiga beslutet att detta skulle bli min sista road trip på egen hand. Min MS hade blivit så pass störande att jag hade svårt med koncentrationen och var ofta yr. Den sista dagen grät jag och grät jag. Det var riktigt jobbigt.
När jag gjorde fotoboken, på gammalt hederligt vis, klipp och klistra. Kopierade jag de kvitton som inte gick att klistra in på grund av sitt glatta papper. Blir bara svart om man klistrar in dem. Så jag hade kopierat alla och sedan klistrat in dem. Skulle tro att jag inte hade skanner då. Men någon gång senare har jag skannat in fem dagars kvitton av resan. Men inte de första dagarna eller de sista, utan mot slutet. De låg också i en egen liten påse. Konstigt.
Men nu är det gjort och jag kan gå över till andra resor. För kvitton finns sparade till dem alla. Sitter i fotoalbumet i en plastficka på de gamla. De senare års resor ligger kvittonen i en liten kasse vid väggen där resan är inne i sovrummet/museet.
Fixeringen och galenskapen kan fortsätta men, den ger mig också något att göra. Något annat att fokusera på istället för hur dåligt jag mår. Nu kan jag sitta och minnas alla mina underbara resor. Titta på bilderna och på kvittonen och minnas en speciell plats eller person. Se ett kvitto och komma ihåg hur jag pratade med kassörskan. Minnas hur god maten var på en speciell restaurang. Finns så mycket som jag tyvärr har lätt för att glömma nu för tiden, men när jag tittar på alla mina minnessakerkan jag fortfarande komma ihåg, dofter, vädre, människor jag mött eller bara känslan av att forsa fram på en spikrak väg. Det är så underbart att resa!
Kommentera