Idag är det tjugofem år sedan jag landade i USA för första gången.
En jobbarkompis på Blomsterlandet skulle åka iväg som au pair till Orlando, Florida, men hoppade av i sista stunden. Hon hade precis träffat en grabb. Jag vantrivdes på jobbet och hoppade in med båda fötterna. Allt gick jättefort och helt plötsligt satt jag på planet till det stora landet i väst. På några få veckor pratade jag med familjen i Orlando, sa jag upp mig från jobbet, sa upp lägenheten och drog iväg.
Jag flög från Arlanda den nittonde och fick sova över en natt på Island, innan jag till slut landade på eftermiddagen i Orlando dagen därpå. Det hade precis åskat och luftfuktigheten var skyhög. Det var som att kliva in i en våtvarm filt. Jag fick nästan en chock. Sommaren i Sverige hade varit rätt så kall och jag hade just inga riktigt tunna kläder med mig.
Mamma Charlie och hennes två söner och de grabbarna jag skulle ta hand om, Mark och Parker, sju och nio år gamla, mötte mig på flygplatsen.
Jag slängdes in i jobbet direkt. Redan nästa dag fick jag städa huset, ta hand om grabbarna när de kom hem från skolan och laga mat. 
Synd att säga att allt gick smärtfritt. Jag hade lite svårt att anpassa mig. Det mesta var helt annorlunda från hemma. Hade också bott själv i sju år. Så det var lite svårt att helt plötsligt bo med andra. Jag hade inget eget rum, utan fick sova på en futon inne på deras kontor.
Charlie var inte lätt att komma överens med och tyckte hon att jag inte skötte mitt jobb 100% blev det avdrag på lönen. Det var sällan jag fick de utlovade 100 dollarna i veckan. Eftersom jag var där olagligt, var jag helt i hennes händer. Kunde inte klaga det minsta för då kunde hon slänga ut mig direkt utan minsta hjälp.
Vid jul hade jag så svår hemlängtan att jag höll på att bli knasig och i början på februari året därpå åkte jag hem. Fem månader tidigare än tänkt. 
Allt var givetvis inte hemskt. Jag umgicks med lite andra svenskar, de flesta också au pairer. Så på helgerna hängde vi på baren Bennigan´s, då ingen hade ett eget hem vi kunde vara i.
Jag gick mycket på bio. Besökte Kennedy Space Center flera gånger. Åkte ofta ut till stranden och badade. Kuriosa. När jag första gången pratade med Charlige i telefon, sa hon att de bodde nära stranden. Det tog en timma att köra till Cocoa Beach. Det anser inte jag nära. När jag bodde två kvarter från Vätterstranden, då hade jag nära till stranden.
Själva Florida var kanon, varmt och härligt och nästan varje eftermiddag åskade det. Vilket jag älskar. Fanns mycket att göra och hade otroligt rolig shopping. Det mesta här var billigare än hemma.
Trots att allt inte riktigt gick så bra, ångrar jag inte en sekund att jag åkte dit. Vad hade jag varit idag om jag inte hade åkt? Hade jag fortfarande jobbat på Blomsterlandet? Fortfarande bott i en liten etta på Torpa? Med all säkerhet hade jag i alla fall inte rest runt i hela USA och besökt alla femtio staterna. Resan förändrade mitt liv totalt och jag kommer för alltid var evigt tacksam för att jag fick chansen att ge mig iväg sommaren 1993. Det gick snabbt, men det var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv!
 

Kommentera

Publiceras ej