Winston har så roliga vanor. Går nästan att ställa klockan efter honom, även om han nu ädrat sig lite och håller sig lite närmare mig. Kan ligga en bra stund på skrivbrodet när jag sitter och skriver. Det är kommit på det på det senaste.
Annars är det lätt att hitta honom. På morgonen går han och lägger sig i sängen, upptryckt mot min huvudkudde. Kan hända att han lägger sig i gungstolen på renskinnet, men mest är det sängen.
Sedan kommer han upp efter några timmar och skrotar runt, kelar, skriker och vill bli borstad om och om igen.
Sedan går han och lägger sig i sängen igen. Men då nere i vänstra hörnet, upptryckta mot täcket. Även vid den här tiden kan han lägga sig i gungstolen då och då. Lägger jag mig i soffan och sover under eftermiddagen, brukar han komma och kela en stund när jag vaknat runt femtiden. Sedan går han och lägger sig igen. Då kan det bli lite varstans, sängen, gungstolen eller inne i sin klätterställning.
På kvällen kommer han upp och kelar med mig när jag sitter och syr. Då är han så mysig att mitt hjärta smälter. Sedan lägger han sig på någon av de låga Ivarhyllorna som jag har på var sin sida om mig. På senaste tiden lägger han sig på den ena där han kan ligga precis intill mig. Men mest med ändan vänd mot mig. Inte förrän klockan närmar sig tio och han tycker att jag ska gå och lägga mig, vänder han sig om. Måste också leka med honom en stund innan jag går och lägger mig. Han älskar att bli jagad, då går det så det visslar igenom lägenheten.
Katter är så härliga!
Jag älskar gosige Winston!
Kommentera