Med MS är ingen dag lik den andre. Så heller inte utmattningen.
Den vanligaste totala tröttheten är när jag får som ett tryck i hjärna och jag bara måste gå och lägga mig. Den är hemsk, speciellt när den inträffar när jag inte har någon möjlighet att inta ryggläge.
Jag kan också drabbas av fatigue som sätter sig i kroppen. Huvudet är helt med, men all energi går åt till att försöka röra på mig. Kroppen känns som om den väger flera ton. Som om jag går i en mycket brant uppförsbacke. Jag gäspar och gäspar och det känns som om det surrar i kroppen. Det går att hålla sig uppe, men allt blir otroligt jobbigt och jag känner mig mycket slö och hängig.
Den var den senare varianten som jag drabbades av idag. Var och hälsade på hos mamma, så jag hade ingen möjlighet att lägga mig ner på flera timmar. När jag väl kom hem, efter att också rastat Abbe lite snabbt, fick jag äntligen borra ner mig i soffan. Trycket i hjärnan hade också börjat smyga på mig. Sov som död i nästan två timmar. Var helt dimmig när jag till slut flöt upp till ytan och det tog ytterligare en timma innan jag klarade av att ställa mig upp.
Jag hatar verkligen dessa stunder av total utmattning. Den får mig att känna som om livet är näst intill slut. 
JAG HATAR ATT VARA SJUK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 

Kommentera

Publiceras ej