Vad gör man en måndagsförmiddag i Värnamo? Det visste in ens de som bor där.
Det enda receptionisten i Gummifabriken kunde komma på var Hemmahallen dvs en butik. Ouch för stackars Värnamo.
Jag började med en kort stund på Gummifabriken, Värnamo Kulturhus eller vad man nu kallar den gamla fabriken, som inhyser ett museum, restaurang, bibliotek, biograf och en hög saker till. Jag tog en tur på Blickfånget, ett litet, marginellt störren än en av mina garderober, galleri. Där förvisades Stafan Johanssons färgglada tavlor. Det gick fort, de var inte många och motivet var just bara färgglatt. Det som tog längst tid där var att titta på videon hur han målade en tavla. Be mig inte förklara men det var flera penslar på en bräda som drogs över duken eller nåt.
Efter det gick jag en runda i biblioteket som var väldigt fint och välorganiserat.
På torget tog jag en titta på Rutan. Den som gav Ruben Östlund inspiration till att göra konstigt hemska The Square. En plats där gemensamma rättigheter och skyldigheter råder. Inte flummigt alls om jag får säga det! Man ställer sig i den om man behöver hjälp och då har andra människor ansvar till att komma och hjälpa om de kan. Jag stod inte så länge att någon kom. De hade annars fått hjälpa mig med saker att göra i Värnamo.
Är man i Värnamo måste man gå till Apladalen. Så gjorde jag i småregnet. Där bland de gamla husen skulle ett par fina statyer finnas på de kända Värnamoborna Per och Kersti. Men så var fallet inte. De hade gått i vinteride och det fanns bara några stora skruvar att titta på. Stor besvikelse!
Då traskade jag vidare bort till rekommenderade Hemmahallen. Här gick det att förslösa tiden lite med att titta på mängder med julprylar, nästan halva butiken, och lite annat smått och gott. Köpte lite godis till katten innan jag gick ut i regnet igen. Hamnade så småningom i Värnamo kyrka. Den fina kyrkan gav ro. Varje dag 12.05 har de en andakt i ett av sidokapellen. Jag har varit på det förut och uppskattade det. Så jag bestämde mig för att göra ett nytt besök. Tur det! För jag var den ende utöver prästen som dök upp. Det var gemensam läsning av texter, en stunds eftertanke och bön, en sång och avslut. Allt avklarat på tio minuter. En fin liten stund.
Sedan blev jag sittande i kyrkan tills bästa bästisens kurs var färdig och det var dags att åka hem igen. Trots att det inte fanns så mycket att göra i staden hade jag trevligt. Jag har för det mesta trevligt i mitt eget sällskap.
Kommentera