Ingalills Stuvning

The Wife med Glenn Close och Jonathan Pryce handlar om gifta paret Joan och Joe Castleman. Han är en stor amerikansk författare som precis ska få Nobelpriset i litteratur och hon hans stöttande fru.

En journalist, Christian Slater, misstänker dock att det är Joan som skrivit böckerna som Joe tagit åt sig äran åt.

Men att tro att detta är en film om en man som utnyttjar sin förtryckta fru tror fel. Den har så otroligt många fler bottnar än så. Deras förhållande är mycket komplexed.

Ramhistorien är deras resa till Stockholm och Nobelfesten. Med sig har de också sin son, som aspirerar som författare och desperat vill ha sin kände fars godkännande. Det är också lite tillbaka blickar där man får se hur Joan och Joe träffas på femtiotalet när hon studerar på colleget som han är lärare på.

Sällan har en film berört mig så. Jag var alldeles gråtfärdig och skakig i benen efteråt. På ett rätt sätt. Inte som när jag hade ångest efter Unga Astrid.

Glenn Close är absolut fantastisk och får hon inte äntligen, efter sex nomineringar, knalla hem med en Oscarsstatyett är det nästan skandal. Med otroligt små rörelse visar hon enorma känslor i sina ögon. Allt sitter i hennes ögon. Jag blir nästan helt fixerad. Ansiktsutrycket ändras inte men ögonen visar ett hav av känslor. Jag har aldrig sett något liknande. 

Jonathan Pryce är också väldigt bra som den store författaren som älskar all uppmärksamhet han får. Vill ständigt vara i mittpunkten.

Filmen är regiserad av svenske Björn Runge och tack vare det är de svenska rollerna besatta av svenskar. Han har fått alla detaljer i prisutdelningen rätt. Allt runt Nobelfesten är inspelat i Stockholm, utan själva Nobelmiddagen. Den är inspelad i en mindre lokal i Skotttland. Fick de inte vara i Blå Hallen eller var den för stor och det skulle krävas för många statister i fina kläder? Lite störande när jag några få dagar innan suttit och tittat på Nobelfestiviteterna på teve.

Men det är petitesser i detta fantastiska samanhang. Vill man få en stund med fantastiskt skådespel, då ska man klart välja denna film. Den var helt otroligt bra. Seglar upp som en av mina absoluta favoriter. Allt tack vare Glenn Close. Hennes ögon kommer jag inte glömma i första taget.