När jag körde buss hade jag många som stod och pratade med mig under körning. Oftast ganska udda människor. Ensamma själar som inte hade någon annan att prata med än busschauffören. Vi kunde ju inte komma undan.
Visst, jag hade kunnat be dem sätta sig, men tyckte ofta de var roliga att prata med. Tiden gick lite fortare för mig också. Men endel var VÄLDIGT udda.
När jag var bio igårkväll, fick jag en uppenbarelse! JAG har blivit som knäppgökarna på bussen! Den där tokan som trakaserar personalen med en massa pladder!
Hjälp!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu berättar jag ytterst sällan om mitt privatliv för personalen på Filmstaden. På bussen kunde de berätta om hela sina liv och lite till. Jag pratar till 99% bara om film med personalen. Men än då! Jag dyker upp tidigt så jag kan prata med de som jobbar den dagen. De är alla glada och trevliga och lätta att prata med. Men lite skämmigt är det allt.
Har jag blivit så udda nu att jag tjatar ihjäl stackars människor som inte heller kan gå undan? Jag försöker åtminstone stiga åt sidan när de har jobb att göra. När de ska ta hand om övriga biobesökare. Det var inte alltid tokstollarna på bussen gjorde. Vissa fick man be flytta på sig när folks skulle kliva på.
Har de mycket att göra på Filmstaden och inte hinner hjälpa folk som inte är vana att köpa biobiljetter i automaterna, så hjälper jag dem. Vill vara lite till nytta alla fall.
Men lite skäms jag allt. Får försöka låta bli att dyka upp ritktigt så tidigt som jag gjort på det senaste
Kommentera