Jag har väl aldrig direkt gillat att vara runt en massa folk. Men nu sedan jag blev sjukpensionär och mestadels spenderar min tid hemma i härlig ensamhet, har jag nästan blivit folkskygg.
För det mesta går jag på bio i veckorna, mer rabatt på filmerna och framförallt mindre med folk i biografen. Så när jag för en gångs skull var en lördagskväll fick jag nästan panik. Folk överallt! Utomhus, inne i foajén och inne i salongen. Tom på Subway var det mycket folk, där som det brukar vara så lugnt och stillsamt.
Genast längtar jag hem till landet, där jag finner lugn och ro. Så skönt när jag får lämna staden bakom mig och åka hem till katten och min underbara lägenhet.
 

Kommentera

Publiceras ej