Jag kan fortfarande inte fatta att jag missade tåget till Stockholm igår. Inte för att jag var sen, utan ingen anledning alls.
Jag satt på stationen, hörde utropet och tittade på klockan, men hjärnan registrerade inte att det hela. Det har visserligen varit väldigt mycket de senaste dagarna, med pappa som kommit hem från sjukhuset, bilkörand fram i tillbaka och
jag som sovit över hos honom. Tydligen tog hjärnan en paus, gick ner i strömsparläge och startade inte om förrän efter ett tag.
Så otroligt frustrerande och också oroande. Tänk om det händer igen? Var är min hjärna på väg? Jag känner verkligen inte igen den.
Kommentera