Det är sällan jag känner mig ensam, jag trivs i mitt eget sällskap. För det mesta...
Finns ett bra uttryck i engelskan: I'm alone, but never lonely.
Men det händer några få gånger att jag känner mig alldeles allena. Ett av dessa få tillfällen ha etsat sig kvar i mitt minne. Det var på min ensamresa runt USA 2001. Började närma mig resans slut och var i tidsnöd. Jag körde längs med The Outer Banks i North Carolina och hamnade lite ovetandes vid ett färjeläge. Skulle bara kolla när färjan gick, innan jag letade ställe att äta, men hade hamnat i färjekön och kunde inte vända för att äta. Färjan skulle gå om en kvart och skulle ta lite över två timmar. Tänkte att jag får äta på färjan. Men icke sa Nicke, där fanns bara några godisautomater och jag hade bara växel till en Coca Cola och en liten påse kringlor. Var så hungrig att jag inte visste var jag skulle ta vägen.
Inte hade jag någon tur vid nästa färjeläge heller. Där fanns inte så mycket som en kioks och nu hade solen gått ner, klockan var nästan halv nio och allt var bäcksvart. Inte förrän jag kört ytterligare en timma kom jag till en stad, Beaumont. Nu var klockan runt halv tio och det mesta var stängt. Men till slut hittade jag ett Arby's som var öppet dygnet runt. Men så här dags bara drive-thrue-luckan. Ville inte sitta i bilen, så jag satte mig på deras uteplats. Först hade jag sällskap av en familj, men de gick ganska fort och jag blev helt ensam.
Då kom enorm ensamhetskänsla över mig. Fast att det är över sexton år sedan, kan jag fortfarande känna känslan och se i mitt inre hur jag satt där alldeles ensam. Det kändes som om ingen skulle märka om jag blev överfallen och bortdrage från platsen.
Jag var trött och stressad, hade runt hundra mil att köra nästa dag för att hinna till Orlando, Florida, för att hinna lämna tillbaka hyrbilen i tid. Kände mig helt övergiven. Allt kändes mycket ensamt.
Jag var så trött efter att ha varit ute och bilat i nästan fyra veckor. Men också ledsen för att den otroligt, fantastiska resan snart var över.
Men som sagt, det är sällan jag känner mig ensam. Tack o lov! :D
Kommentera