Så var sex veckors för mycket popcorn ätande, med dålig mage som resultat, över.
Jag röstade på Nano, men är ändå glad över att Robin vann. Det var min favorit nummer två.
Programmet i övrigt var lika uselt som alla andra. Bäst var David Lindgrens sång och dans i Green Room. Skönt att slippa de krystade intervjuerna.
Idag skriks det massor över att den Internationella juryn måste bort. Fel! Sedan den infördes har Sverige i regel kommit högt upp eller vunnit. Vad som behöver göras om är appen. Att man kan ge varje bidrag fem röster är helt vansinnigt. Många röstar på nästan alla bidrag och det gör att juryn får ett för stort utslag. Mellan Folkets tolva och etta är det endast en skillnad på tjugosju(!) poäng. Helt bedrövlig, så kan det inte fortsätta. SVT gör om och gör rätt.
Måns vann med 35% av alla röster. Tack vare att appen klappade ihop blev det bara telefonröster. Frans som var den stora favoriten förra året fick bara 14% pga av appen av Foket och Nano fick bara 12%. Hade apprösterna begränsats hade folket fått mer makt än juryn. Nu fick vinnaren bara femtiosju poäng av Folket. En bedrövlig poängsumma för en vinnare. Hade appens röstantal begränsats är jag övertygad om att han fått mer poäng.
Men som sagt, jag är glad över att Robin vann. Ett bra låt och ett snyggt nummer. Heja Robin!
Liten not:
Har aldrig gillat Ace Wilder för hon ser så otrevlig ut, har ett otroligt drygt uttryck i ansiktet och under intvervjuen efteråt visade hon att hon också är, snorkig. Med otroligt snipig röst grattade hon Dressman-numret till dess vinst. Och det kommer från en som ser ut som om hon dragits ur sängen fem minuter innan sitt framträdande, rufsigt hår och pyjamas.
Nu ska jag plugga Eurovision Song Contest låtar tills öronen blöder. Jippi!
Kommentera