Jag älskar Hans Zimmers musik!
Det som gör att han sticker ut från andra filmmusikskompositörer är, i mitt tycke, den fulla ljudmattan. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela. Men det känns aldrig som hans musik skramlar tomt. Harmonierna passar ihop, alla intrument fyller ut ljudet. Något som jag tycker märks väl när man hör Pirates of the Caribbeans senaste musik. Han har lämnat över dirigentpinnen till Geoff Zanelli och hans egenkomponerade partier skramlar väldigt tomt.
Hans har också en otrolig bredd när det gäller musiken han skriver. Det kan vara allt från mäktiga körer, pianobasserad, gitarrslingor och rytmisk storslagenhet. Jag kan gå på filmer bara för han har skrivit musiken. Det är bara ett fåtalgånger som jag inte gillat hans musik. Han har också ofta tydliga teman, dvs att du känner igen från vilken film den är när du hör den. Det gillar jag.
Hans musik gör mig upprymd, lycklig, sorgsen och galet tokig. Hans musik lämnar mig aldrig oberörd. Favoriterna är från Thelma & Louise, Gladiator, Inception, Pirates of the Caribbean 2-4, Interstaller och många fler.
 
Hans konsert var helt fantastisk! Jag önkar att han verkligen kommer tillbaka till Sverige igen. Den blev bara bättre och bättre, jag var i exstas! Men det roliga är att minnet som starkast stannat kvar i mitt minne, är inte från någon av mina favoritfilmer, även om jag nästan rördes till tårar av gitarrsolot i Thelma & Louise och blev galet lycklig när Lebo M drog igång Lejonkungen. Nej, det är det lilla xzylofonsolot som inledde efter pausen och var från True Romance. Just då kände jag inte igen det. Har inte hört det sedan jag såg filmen, som jag inte gillade. Men nu rullar musikstycket ständigt i mitt huvud. Underbart!
Nu ser jag fram emot Chris Nolans film Dunkirk, både för filmens skull och speciellt då, för att Hans skrivit musiken.
Hans Zimmer Forever!
 

Kommentera

Publiceras ej