Oj, vad mycket det blev helt plötsligt!
Just nu håller jag på att planera för två, ja tre egentilgen, dedet blir en resa till i höst, resor. En tillbaka till USA med Pelmas och en till Nordirland med systerdotter. En i mars och en i slutet på april. Det gäller att spara och åter spara. 
Sitter och googlar dagarna i ändan. Finns så otroligt mycket att se under båda resorna. Men de kommer att blir helt olika. I USA är avstånden enorma, vägarna raka och jag är van vid omgivningarna. I Nordirland är det inga avstånd alls, vägarna smala och krokiga och det myllrar med slott, både hela och ruiner.
Det var inte rikgtig meningen att det skulle bli så många resor i år. Men jag kan aldrig säga nej. Ok, årets första USA-resa var mitt förslag. Så där får jag skylla mig själv.  När jag tänker på det så var Nordirlandsresan det också. Ja, inte att det skulle bli Nordirland, men att ut och resa med Göteborgsboende systerdottern. Men jag älskar att resa!!
Så nu måste jag verkligen spara. Om det betyder att jag får offra lite saker att göra här hemma, så gör det verkligen inget. Det är det garanterat värt. Första resan är något sponsrad av Pelmas chef, då vi ska utföra lite jobbrelaterade inköp, som kan ta några timmar. Men när vi ändå åkt så långt, måste vi se oss lite omkring  också. Vi kan inte flyga hem direkt! Pengar går alltid åt ändå. Måste äta, men större inköp av onödiga saker kan jag verkligen dra in på. Finns inte plats hemma. Behöver nya skor och ett par jeans, men allt annat är helt onödigt. 
Det är resandet jag lever för. Den ständiga nyfikheten och enroma längtan efter att vilja veta vad som döljer sig bakom nästa vägkrök, är det som driver mig. För det är road trips som jag helst vill åka på. Behöver verkligen inte bara vara i USA. Får jag, numera, sitta med kartan i knäet och vara vägvisare, bryr jag egentligen inte om vilket land jag är i. Bara jag får vara ute och resa så är jag lycklig.
 

Kommentera

Publiceras ej