Gick, som så många andra, upp i den tidiga morgontimman för att titta på blodmånen. Hade varit vaken vid tretiden och då hade det hela börjat lite. En skärva av månen var mörk.
Hasade mig upp strax efter fyra för att titta, rätt så dimmig och dan. Det var rejält kallt ute på balkongen, så jag stannade bara korta stunder där ute. Winston bara stirrade på mig där jag satt och huttrade i morgonrocken. Till slut kröp han ihop på soffan och somnade om.
Sakta men säkert så blev månen mer och mer röd. Mellan de häftiga snabbtittarna på balkongen, så spelade jag spel på min mobil för att få tiden att gå. Vid fem var endast ett litet hörn av månen ljus. Häftigt!
Satte mig och löste korsord en stund, för att värma upp mig. Det var så roligt att jag glömde bort tiden och plötsligt hade en halvtimma försvunnit. När jag skyndade ut på balkongen igen hade den totala månförmörkelsen redan passerat och en ljus skärva började visa sig.
Typiskt! Men, men den var häftig att skåda även när det fanns lite oranget i ena kanten.
Stelfrusen och lite irriterad på mig själv, hasade jag tillbaka till sängen för att sova lite till.
Kommentera