Ingalills Stuvning

Vad är det som får en människa att titta på en nästan lodrät bergvägg och sedan säga att där uppe på toppen, nästan 600 meter upp, vill jag bygga mig ett hus! För att sedan få släpa upp precis allt, byggmaterial, möbler och djur längs med sagda bergvägg. På ryggen! Inga kärror eller dylikt får plats på den smala stigen. 
I runt 400 år har det bott människor uppe på Kjeåsen i Norge. Det ligger nästan längst in i Hardangerfjorden. Närmaste by är Simadal och det tar en och en halv timme att ta sig dit ner. Snacka om väg till skolan! Som mest fanns här 13 barn här. De gick ner till skolan varje dag under sommarhalvåret med bodde hos släktingar nere i Simadal under veckorna på vintrarna. Det kan det komma upp emot fyra meter snö här på vintrarna! Då går den mesta tiden av dagaran åt till att skotta snö. Det här är ingen plats för svaga människor eller för någon med höjdskräck.

Hittade information om denna udda plats nere i Eidfjord när jag besökte Norge -95. Jag bara var tvungen att ta mig en närmare titt. De har numera byggt en tunnel upp till de två gårdarna. Den byggdes 1974 och är 2,5 km lång. Den är enkelriktad och man får bara köra upp och ner på bestämda tider. Kom dit lagom till sista uppkörningstiden vid 17.00. Det var otroligt obehagligt att köra i tunneln. Den är smal, otroligt krokig och här finns varken belysning eller reflexer som talar om när vägen svänger. Men efter många om och men lyckas jag ta mig upp och fram. Där gjorde sig en buss och några bilar sig redo för att köra ner.
Husen som nu finns här byggdes på slutet av 1800-talet och timret bars ju givetvis upp för hand. De sista stadigvarande boende flyttade här ifrån 1962. De levde på det karga jordbruket och getskötsel. Nu bor här bara folk över somrarna på den ena gården och de lever nog mest på turister.
Jag parkerar snabbt min bil och kilar ut för att ta några kort. Utsikten är helt fantastisk men det blåser också något helt otroligt här uppe. Husen ligger nästan i en brant backe så det känns nästan som om jag kan blåsa ner. Köper ett vykort innan jag skyndar tillbaka till bilen. Lägger mig sedan bakom bussen som kör ner först. Känns klart skönt att ha några lyktor att titta på. Phu, när jag är nere och ute ur tunneln igen.
Det blev ju inget långt besök men detta lilla udde ställe var värd varenda otäck sväng i tunneln.

Ibland körde jag bara på mina semestrar. Klev nästan aldrig ur bilen för mer än att tanka, äta och gå på toa. Sov gjorde jag ju i bilen. Men då och då hittade jag små udda platser. Kjåsen måste jag säga är bland den mest udda plats jag besökt.
Vilket ställe!