Ingalills Stuvning

WASHINGTON - THE EVERGREEN STATE - 2009
Den evigt gröna staten är ett namn som passar perfekt! Speciellt de västra delarna av staten är grön, grönare, grönast. Trädens grenar var helt täkta med mossa. Det var jätteläckert. De mörkgröna granarna stod tätt inpå vägkanten och sträckte sig långt upp mot himlen.

Highway 101 går antingen högt över havet eller längsmed stranden. Vi passerade massor av små charmiga städer på vår resa söder ut. Ibland öppnar den täta skogen upp i andlöst vackra små sjöar.

De östra delarna av Washington ligger uppe på en platå. Vägen ner mot Seattle är en enda lååååååång nerförsbacke. Efter att varit uppe på över 2.000 meters höjd ska man nu ner på havsnivå. Det kan inte vara kul att vara en tungt lastad lastbil på väg uppför. Måste ta evigheter. För backen måste vara flera mil lång. Resan ner mot Seattle går i ett rasande tempo. Här verkar ingen bry sig om hastighetsbegränsningarna. Kan för övrigt vara lätt att vara lastbil på väg ner heller. Måste fresta otroligt på bromsarna.
Mitt korta besök inne i Seattle begränsades av tjock dimma och svår yrsel. The Space Needle är jättefin, likaså området runt omkring. Men min MS förstörde upplevelsen. Aldrig har jag varit så yr som när jag besökt tornet. Inga väggar, pelare eller dylikt stod rakt upp utan hade ständigt någon lutning. Tappade helt konceptet. USCH! Synd på så fin plats.

Östra Washington kan kallas gräsprärier. Det är platt med lågt gräs och små sjöar så långt ögat når. Är du här tycker jag du ska stanna på The Viking i lilla Sprague. Detta lilla café serverar en väldigt god frukost. Har du tur så kanske de gamla gubbarna sitter där den dan också och pratar om krig de deltagit i. Oklart vilket, det kan ha varit allt från andra världskriget fram till Vietnam och Korea. De var väldigt gamla.

Washington är inte bara platt. De ståtar med flera höga berg. Mount Rainier med sina ca 4.300 meter över havet är högst. Höll på att köra av vägen när jag först fick syn på det när jag kom runt en krök på I-90. Så häftigt! Det står liksom helt ensamt. Omgivningen är mycket lägre. Bärjar nästan dregla när jag ser den snöklädda toppen.
När vi får syn på Mount Baker under Valsafarit ger nästan en likadan reaktion. Trots att det "bara" är lite över 3000 meter ;)

Washington är verkligen en stat som jag skulle vilja åka till igen. Men då skippar jag I-5 och områdena norr om Seattle. Tråkig natur och otroligt tät skog. Inte ens några av de små öarna runt Anacortes var fina. Eller om det var det grådaskiga vädret som förstörde turen upp mot Kanadensiska gränsen. Eller den otroligt äckliga friterade kycklingen. USA:s sista utpost på I-5 Norr, Blaine, var dock riktigt mysigt.
I Washington ligger och också en liten stad vid namn Forks. Men det är en helt egen historia :D