Ingalills Stuvning

                                           
LOUISIANA - THE PELICAN STATE - 2001
       
     Tack o lov att jag fick uppleva lite av New Orleans innan orkanen Katarina. För jösses vilken speciell städ detta är. Jag hann tyvärr inte med särskilt mycket men det räckt för att jag skulle bli förälskad i stan. 
     Åker en guidad busstur genom staden och guiden är en äkta creol med underbart sjungande dialekt. Hade ibland svårt att förstå vad hon sa men det gjorde inget för melodin på engelskan var så vacker. Vi åkte igenom lummiga Garden District, vandrade runt på en kyrkogård. Här ligger alla begravda i kapell för det du gräver ner i marken i New Orleans flyter med all säkerhet upp någon annanstans. Vandrade igenom mysiga French Quater och fick uppleva olika lukter och en otrolig stekhet, krävande och klabbig hetta. Titta på Mississippifloden och förundras över alla tokigheter som New Orleansborna hittade på enligt guiden. Vrida huset ett halv varv för att få bättre adress än grannen, fråga tex aldrig efter vägen här för de kommer att "ljuga". För här ligger floden norr om staden var du än bor! Här finns herrklubbar och damklubbar. Damklubbarna har inte ens brevlåda för orden mail(post) uttals likadan som male(manlig)! Statyn över Joan of Arc kallas Johnny on a pony mm. Hon berättade hur mycket tokigheter som helst. 
     Åt starkt kryddad mat på Copelands of New Orleans, passerade den ståtliga kyrkan vid Jackson Square och tyckte synd om de hattförsedda hästarna.
     Här finns, eller fanns i alla fall 2001, världens längtsa bro. Den går över Lake Pontchartrain och när jag är mitt på bron ser jag inte land åt något håll! Jag, min brotok, blir alldeles fnoskig av lycka. "I'm in heaven, I'm in heaven". Bron är inget speciell då sjön eller viken som det egentligen är, inte är speciellt djup, går bron bara några meter över vatten ytan med undantag ett par gånger. Höga "pucklar" på bron gör att skepp kan segla under den.